Det outgrundliga livet

                                   

Idag "firar" jag och Jonatan sju år tillsammans. Det gör vi genom att ligga nerbäddade med en förskylning i kroppen medan snön yr utanför våra frostade sovrumsfönster. 

God jul och gott nytt år!

Hösten är här

Luften är klar och vinden sveper fram från nordväst här i mittsverige. Tidig är morgonen och det är höst. Jag sväljer och låtsas som ingenting där jag står och huttrar. Snart blir det varmt igen, bara solen får lysa. Jag vill ha sommaren kvar, är inte redo att låta den vara över än. 

      Vi gör en liten resa ner genom Sverige, till Blekinge med brorsan för att det är där han bor. Sedan styr vi västerut genom, Skåne, Småland och Halland. Här sitter jag nu och väntar på kvällskaffet och några munkar som jag köpte idag när vi besökte Ullared. Snart är jag hemma igen i mittsverige, tillbaka till hösten och allt vad det innebär. Snart, men inte riktigt än.

Skogsmulle fyndar i skogen

Sommaren är en fantastisk tid. Allting växer och naturens skafferi har öppnat dörrarna. Var glad för allemansrätten och respektera den så att den får vara kvar. Jag ska njuta resten av kvällen med mina nyplockade smultron. 

Vilja och envishet

Jag har vilja. Jag är envis. Ibland hoppar jag över tålamod och eftertänksamhet. Fredag var en sådan dag. Jag hade sovit i staden och tänkte med blicken riktade mot den blå himlen och de varma solstrålarna dansande över mitt ansikte, att hem, till skogen det vill jag så fort som möjligt. Nu helst. Skjuts till bussen fick jag av en som skulle åt samma håll. Efter en två mil lång bussresa hade jag bara två mil kvar innan jag var hemma. Men hur skulle det gå till? Kollektivtrafik går inte ut i skogen. Det var fel tidpunkt på dagen för att lifta. Cykeln stod hemma på gården. Löpskorna likaså. Hej och hå, jag kan ju gå, alltid kommer det någon tänkte jag och började gå. Jag gick och gick. Solen gassade och fötterna ömmade. Gick barfota en stund. Lyssnade på fåglar och insekter. Förbannade bromsarna och längtade efter ett glas vatten. Blev badsugen. Fortsatte gå. Fyra timmar och en kvart senare stapplade jag in på gårdsplanen och tänkte att jag ska aldrig flytta mig till fots igen. 

       När jag sedan berättar att jag gick två mil bara för att ta mig hem, frågar många, varför ringde du inte!? Jag hade kunnat hämta dig. Det vet jag också att jag kunde ha gjort, men låt detta vara en del av min miljömedvetenhet, varför köra en bil åt helt fel håll?! bara för att en liten människa här på jorden vill ta sig hem fort för att vädret är fint istället för att hitta på något trevligt och vänta på att någon ska åt samma håll. Det var kanske så jag borde ha tänkt, men ibland får eftertänksamhet och tålsmod stå tillbaka för vilja och envishet. Det är väl kanske en del av livet ändå. 

Ett hav av bruna kartonger

          Jag fällde många tårar när jag flyttade från det som alltid varit mitt hem. Jag kommer att fälla tårar av sorg för att jag lämnar det som de senaste åren varit mitt hem.
          Jag lyssnar på musik. Sitter på balkongen. Ute är himlen grå. Inne råder oreda. Ett hav av bruna kartongen att kryssa sig förbi oberoende av vilket rum som är mitt mål. Där fick jag för att jag började packa en månad innan flytten.
         Fast  jag känner ingen stress över det heller. Inte skolan heller riktigt. Jag har en skrivuppgift med slutdatum i slutet på nästa vecka och jag jobbar på med den och tror att jag kommer hinna med mig trots flytt och familjeåterseende. Det är inte bara att jag flyttar hem igen efter en tid som varit både lång och kort.
           Inom en vecka kommer hela familjen att återse varandra, det är tio månader sedan sist vi alla var samlade på samma ställe. För mig som är otroligt familjekär gör det världen till en vackrare plats. Tillsammans igen. För en stund.
          Det är inte meningen att låta ohälsosam i att familjens alla medlemmar ska vara tillsammans alltid även om det känns så ibland också, det är meningen att leta oss ut i världen. Vi ska pröva våra vingar, hitta våra smultronställen och göra våra egna misstag. Det tror jag på samt att efter dessa färder återvänder vi hem för att dela med oss och jag tror på att det ligger en genuin glädje i att ses igen.
          Sedan kommer sorg att blandas med glädjen därför att vi lämnat platser som varit våra hem under en tid och de band som knutits där kommer spännas ut och mana fram känslor som tar sig uttryck på ett eller annat sätt. Låt tårarna rinna. Låt det ta sin tid. Jag tror att vi har lättare att ta till oss förändringar då och i långa loppet också må bättre inombords.

Skola, skola, skola och flytt

Förra veckan startade läsårets sista kurs, denna vecka jobbar vi på en muntlig redovisning i grupp och nästa vecka redovisar vi och med det är kursen slut. Sedan återstår bara att se till att den skriftliga uppgiften går in före den åttonde juni och så var 7,5 poäng hopskrapade. Hej och hå. 

       Samtidigt försöker jag packa inför en förestående flytt. Efter nästan tre år flyttar jag och J ner till Sundsvall igen för att låta saker 'fall where they may'. Vad vi hittar på sedan och var vi hamnar låter jag vara osagt, först ska vi ha en sommar där hemma alltid kommer att vara och sedan blir det som det blir. 

Andras idéer hjälper till att skapa egna

Jag är ensam hemma. Varit ensam hemma hela helgen. Det är inget konstigt. Inte alls. Livet tillsammans med en människa där tonerna flyter runt i blodet och musik skapas kan bara sluta på ett sätt. Japp. Ensam hemma. Så vad kan jag göra en sådan helg?! 

      Massor kan jag tala om. Jag har stickat en halv mössa. Garnet tog slut. Jag har pysslat ihop en väggdekoration som jag säkert aldrig kommer att sätta på väggen. Jag har både ätit gott och slarvat med maten. Jag har tittat på ändlöst många Top Gear-avsnitt. Varit till affären minst två gånger på tre dagar. Jag har diskat undan och städat på andra ställen. Det finns mer, men varför slösa bokstäver på ovidkommande detaljer.

      Jag har sett (inte sått, det gjorde jag för någon vecka sedan) mina första tomatplantor. De gör mig stolt. Därför att jag har för mig att det är svårt att odla tomater och det känns bra att jag verkar kunna det. Än så länge. 

       Snart. Ikväll kommer jag inte att vara ensam hemma längre. Det ska bli trevligt med lite sällskap. För hör och häpna. Nästa helg är jag ensam hemma igen. Hörs 

                          Väggdekorationen kan stå på bordet, dock mycket ostadigt.

       

Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande...

Är en bok av Elisabeth Nordin-Hultman ur vilken jag tänker presentera en mening. Ett citat. Here we go: 

"Men till skillnad från den modernistiska psykologin, som räknar med essentionella psykologiska strukturer, tänker sig poststrukturella subjektivitetsteorier en mångfald av konstituerande innebörder" (s. 169)

Försök säga den mening högt utan att vricka tungan! Fundera sedan på om du hörde vad du själv läste och om du kunde förstå det eller om det bara lät bla, bla, bla.

      Jag förstår (nästan) meningen och det säger jag inte bara för att jag har läst boken eller för att jag läst meningen ett par gånger. Efter snart tre år är detta språk något av vad man kan förvänta sig att dagens studerande kring barn, lärande och utveckling ska förstå. 

      Detta språkval är långt ifrån vardagligt tjattrande, det här försöker lyfta fram en förståelse för något. Men. Undra kan man om det inte hade varit lättare att med boken också skriva en översättning så att jag också utan tre års badande i fina ord skulle förstå detta. Ärligt talat hade jag inte lärt mig dessa ord tidigare hade denna mening lika gärna kunnat vara skriven med kinesiska tecken. Den hade varit fullständigt obegriplig. Jag har i alla fall lärt mig något de senaste åren tycks det som. 

Hårklyverier som faktiskt egentligen är viktiga fast kanske inte när det kommer till kritan.

Socialkonstruktivistisk vs Socialkonstruktionistisk (och nej jag har inte stavat fel) det är nästan ingen hejd på hur lätt det är att blanda ihop vad dessa två ord står för, för hör och häpna, de är trots sin mycket lika form åtskiljda i form av innehåll. Dessa fina led i pedagogisk forskning som är så lätta att blanda ihop bland andra perspektiv, åsikter, teorier och relativa sanningar har enligt min just infunna insikt stora likheter med den politik som bedrivs i detta land. 

       Jag har ibland svårt att se poängen med dessa små skillnader. Det skulle vara enklare för alla om det var lite mer svart på vitt eller mer raka linjer. På så sätt kan man säga att jag är mer modernt lagd (vilket betyder gammaldags inom det psykologiska fältet, min översättning) än vad jag är postmodern. Det ställer mig lite utanför centrum och jag finner det är svårt att argumentera för vad som är rätt och fel då även dessa är tvetydiga, vad som är rätt för mig behöver inte alls vara rätt för dig, vilket är en del av ett postmodernt perspektiv. Alltså står jag någonstans mitt i mellan och har svårt att veta vad jag ska tänka och tycka. Det är ytterligare något som pedagogiska teorier och politik har gemensamt. 

        Jag tycker politik är svårt och nära på obegripligt krångligt, svårt ska det inte behöva vara och inte heller krångligt men det är vad jag tänker när jag hör ordet politik. Jag vet varken in eller ut och om det finns något jag kan vara säker på att jag tycker är att inget och jag menar inget parti eller konstellation av partier duger att styra det som ska vara Sverige. Belägg för detta?! Nej eftersom jag inte är hårfint insatt i varje parti och varje människas åsikt om dessa. Deras ståndpunkter är för lika för att jag ska idas försöka sätta mig in i vad deras ord egentligen betyder.

        Allt handlar om relativitet och fokuserar på att vi ska tänka vad som individuellt är bäst för mig och rösta därefter. Visst. Jaha. Okej. Det är lite att svika min plikt mot Sverige att vända politiken ryggen, men likväl gör jag det. Jag finner politik otroligt ointressant även om jag funderar kring det ibland. Men jag blir int' klok på 'et och tänker härmed låta det va'. Låta det få ligga ner och dö. Ifred. Ajöss.